Information och kommunikation

Om man har NPF så innebär det att man har en annorlunda kognition än den normtypiska personen och det kan innebära att man tar in och uttrycker information lite annorlunda än den som är normtypisk. Detta kan också försvåra kommunikationen med andra. Här kommer lite tips på hur man kan förenkla detta med information och kommunikation i sin vardag.

Information

Man tar in information på olika sätt, och det är inte självklart hur man gör det vilket kan innebära att man behöver testa sig fram. Om man har NPF så har man dessutom ofta svårare att ta in, hantera och bearbeta information.

Tips och strategier som gör det lättare att hantera information:

Hitta ”ditt sätt”

Hitta din informationsinlärning – Olika personer tar in information på olika sätt. Prova olika metoder för att ta reda på om du förstår bäst genom att läsa, lyssna, få förklarat med bilder, göra eller kombinationer av dessa olika sätt.

Använd hjälpmedel – Att använda sig av färgkodning, anteckningar, ljudinspelningar eller visuella representationer för att göra informationen mer lättillgänglig och begriplig brukar hjälpa.

Ta pauser – Dela upp informationen i mindre delar och ta regelbundna pauser för att låta hjärnan vila och bearbeta det du har tagit in.

Informationshantering vid arbets- och skoluppgifter

Minimera distraktioner – Vi har alla olika saker som distraherar oss. För vissa är ljud lugnande och tar bort andra störande distraktioner, för andra är ljudet av t ex en tv distraktion i sig. Hitta vad som funkar för dig och skapa en lugn och vilsam miljö.

Använd en timer –  Ställ in en timer för att hjälpa dig att fokusera under en viss tid, följt av en kort paus. Detta hjälper dig att hålla koncentrationen uppe.

Dela upp arbetet i mindre delar – Ofta kan det vara svårt att ta in all information samtidigt. Dela därför upp uppgiften och informationen i flera delar.

Be om stöd

Uttryck dina behov – Berätta för de runt omkring dig om dina svårigheter med att ta in information och be om extra hjälp eller anpassningar som kan underlätta för dig.

Sök hjälp från andra – Be en vän eller familjemedlem om hjälp med att förstå informationen eller att gå igenom den tillsammans, så att ni kan lära er av varandra.

Sök om insatser – Man kan få hjälp från socialtjänst, arbetsförmedlingen och skola. Det kan till exempel handla om en kontaktperson, en arbetscoach eller en extra resurs som kan hjälpa dig vid möten eller att hantera information.

Tips på hur du kan uttrycka dina behov:

• Dela upp instruktioner. Om instruktionerna är för långa så blir det för mycket information. Jag glömmer bort och kan inte sortera vad som är viktigt.
• Tala klarspråk. Jag förstår inte när man talar mellan rader och runt saker. Var kort och koncist och säg det du vill ha sagt med så få ord som möjligt.
• Bekräfta alltid så att jag förstår. När du har givit information så kontrollera att jag har fått och förstått informationen.
• Be mig att återupprepa informationen. Genom att jag får upprepa informationen med mina egna ord kan vi säkerställa att jag har förstått det du vill förmedla.
• Ge mig information flera gånger. Om du vill att jag ska komma ihåg det du informerar mig om räcker det inte med att jag får information en gång. Jag behöver få information flera gånger och på flera olika sätt.
• Anpassa möten. På mötenblir det lätt för mycket information på samma gång och därför skulle jag behöva hjälp med att få information på mitt sätt. Jag kan få spela in mötet, ha med mig en stödperson, få skriftlig information efter mötet eller ha ett uppföljande informationsmöte.
• Anpassa den fysiska miljön. Jag blir lätt distraherad omdet är för stökigt, för höga ljud eller starka ljus och det gör det svårt för mig att ta in information. Anpassa därför den fysiska miljön genom att exempelvis ta bort tickande klockor, fläktar som låter eller starka lysrör i taket.   
• Använd bildstöd, whiteboard, checklistor och andra hjälpmedel när du kommunicerar med mig. När du ska ge mig viktig information är det viktigt att du är  övertydlig och använder visuellt stöd.

Kommunikation

Att kommunicera är en konst och om man har NPF så kan man det bli svårt att kommunicera, särskilt med personer som inte har NPF. Det kan handla om att man har svårt att t ex tolka sociala koder, förstå underliggande budskap (vilket många normtypiska är mästare på att använda), att man upplevs som för ärlig och rättfram eller är man tappar fokus i samtal. En del har också svårare med att uttrycka sig och förstå språklig kommunikation än den normtypiska personen.

Här har vi samlat tips och strategier om kommunikation:  

Öva på aktiv lyssning

Ge full uppmärksamhet – När någon pratar med dig, försök att fokusera helt på vad de säger och undvik att tänka på vad du ska säga härnäst.

Skriv ner det du vill säga i ett samtal – Om du får en impuls och vill avbryta i ett samtal så kan du skriva ner det du vill säga på ett papper eller i mobil så att du inte glömmer bort. Då kan du istället säga det du vill uttrycka efter att den andre har pratat klart.

Bekräfta och upprepa – Efter att någon har pratat, upprepa kortfattat vad de sa för att visa att du har lyssnat och förstått. Det minskar risken för onödiga missförstånd.

Ställ öppna frågor – För att uppmuntra den andra personen att prata mer, ställ frågor som kräver mer än ett ”ja” eller ”nej” som svar. Istället för att fråga ”kändes det bra” så kan man fråga ”hur kändes det”. Det kan hjälpa dig att förstå den andre lite mer och vice versa.

Utveckla icke-verbal kommunikation

Ögonkontakt – Många med NPF och särskilt med autism tycker inte om att se folk i ögonen. Om du tycker att det är jobbigt, så kan vara bra att hitta en strategi som funkar för dig. En del tycker att det funkar bra att titta mellan ögonen istället för direkt i ögonen. Andra kan öva upp sig i att ha ögonkontakt, i alla fall kortare stunder. Obs! Om du tycker att det är obehagligt med ögontakt så ska du förstås inte utsätta dig för detta.

Kroppsspråk – Var medveten om ditt kroppsspråk, som hur du sitter eller står, och försök att använda positivt kroppsspråk för att visa att du är öppen för kommunikation. Du kan lära dig genom att studera kroppsspråk i filmer eller fråga vänner och familj.

Tonfall och röst – Öva på att använda ett vänligt och lugnt tonfall när du pratar med andra och var medveten om volymen på din röst.

Öva på ansiktsuttryck – Träna på att använda ditt ansikte för att visa känslor och förståelse, så att andra kan tolka dina känslor och reaktioner. Du kan lära dig genom att studera kroppsspråk i filmer eller fråga vänner och familj.

Träna på att uttrycka dig

Träna på att uttrycka dig – Öva på att sätta ord på dina tankar och känslor, så att du kan förmedla dem mer effektivt till andra.
Använd ”jag”-uttalanden – När du pratar om dina känslor eller behov, använd ”jag-budskap”. Säg till exempel ”jag känner” istället för ”du gör mig”.
Förbered dig – Om du vet att du ska prata om något svårt eller känsligt, förbered dig genom att tänka igenom vad du vill säga och hur du vill säga det.

Kommunicera med hjälpmedel

Kontakta habiliteringen eller förskrivare av hjälpmedel – De är experter på hjälpmedel och kan hjälpa dig att hitta hjälpmedel som passar dig och hur du kan integrera dessa i din vardag.

Skriv eller rita – Om du kan skriva eller rita, kan du använda papper och penna för att kommunicera med andra genom att skriva ner dina tankar eller rita bilder.

Bildstöd – Använd bildstöd för att kommunicera genom att använda bilder som representerar ord och begrepp. Här kan du läsa mer om bildstöd och hitta olika former av bildstöd:https://regionuppsala.se/infoteket/hitta-tips-och-verktyg/material-att-ladda-ner/

En stöttande omgivning

Informera andra – Berätta för familj, vänner och lärare om dina kommunikationsbehov, så att de kan anpassa sitt sätt att kommunicera med dig.

Be om hjälp – Om du behöver hjälp med kommunikation, be någon i din närhet att stötta dig, till exempel genom att tolka vad som sägs eller hjälpa dig att använda kommunikationshjälpmedel.

Anpassa situationer – Försök att anpassa sociala situationer så att de passar dina kommunikationsbehov, till exempel genom att undvika bullriga miljöer eller be om att få tala enskilt med någon.